Mitt hemland i Nordamerika

Récemment, au cours de suédois, j'ai parlé sur l'un de mes pays, Québec.

Idag ska jag berätta om mitt hemland. Inte om Ryssland, men mitt annat hemland, som ligger i Nordamerika. Där bor 7,5 million människor. 

Som i Finland, talar befolkningen ett annorlunda språk än i granländerna – franska. Där finns också en betydlig språkig minoritet (engelskspråkade), samt ursprungsbefolkningen (indianer och inuiter). 

Detta land heter Québec. För närvarande är det inte självständigt.


Québecs läge i Nord Amerika

Den förste europé som utforskade det som idag är Quebec var fransman Jacques Cartier. Han placerade 1534 ett kors på Gaspéhavön och seglade uppför Saint Lawrencefloden följande år. I början av 1600-talet grundade fransmän sin koloni La Nouvelle France, det nya Frankrike. Efter 160 år blev den erövrad av engelsmän. Landet döptes till Québec och blev en provins av Kanada. 

De fransktalande invånare vägrade assimilationen, så kunde inte engelsmän göra något annat åt det än att låta dem bevara sitt språk och sin religion, katolicism. De franskspråkiga bodde i byar, där katolska kyrkan styrde hela livet från födelse till begravning, medan i städer bodde de nya makthavare, engelsmän.

Från början av 1960-talet, med så kallade den tysta revolutionen, när kyrkan började förlora sitt inflyttande och de franskspråkiga fick mer makt, började rörelsen för självständighet växa snabbt. 


Premier minister René Lévesque (1922-1987), den quebekiska självständighetsrörelsens andlige fader

År 1980 hade man den första folkomröstningen om självständighet. De som röstade ”ja” fick 40 % av röster. I nästa folkomröstning, år 1995, fick de nästan 50% (49,42 %)! De skulle ha fått över 50 %, men Kanadas regering använde massor av skattebetalarnas pengar för att göra reklam för det enade landet. Kanada har också gett medborgarskap på förhand till tusentals invandrare i Québec. Som regel, invandrare röstade ”ja”, för att de inte ville att deras nya land splittrade sig. 

Sedan dess har självständighets rörelse dalat något, men Québec förblir ganska autonom. Québec har fortfarande inte undertecknat Kanadas grundlag och, i motsats till andra provinser, det ända officiella språket i Québec är franska. 

Québec är glestbefolkat och dess städer ligger i söder, nära gränsen med USA. Den största staden är Montreal (2 millioner) och näst störst är huvudstaden, som också heter Québec (600 000). Montreal är tvåspråkig (jämt fördelad mellan franska och engelska) och Québec stad är till 95 % franskspråkig. 


En av första snöskotrar. Snöskoter är en quebecisk uppfinning. Uppfinnaren, Joseph-Armand Bombardier, grundade det kända företaget Bombardier 

När jag immigrerade till Québec år 2003, bosatte jag mig i Québec stad, därför att jag är intresserad av det franska språket och fransk kultur. Dessutom stadens gamla del, Le Vieux Québec, är vacker och påminner om en medeltiders europeisk stad. 

Jag har bott i Québec 4,5 år och blivit en kanadensisk medborgare. Jag är glad att vara kanadensare, men jag stödjer Québecarnas strävan att ha sitt eget land.


Le Vieux Québec

On Russian mentality

J'ai écrit sur le caractère et la mentalité russe. Je liste les principaux facteurs qui ont influencés le caractère russe, note des caractéristiques régionales et fais la conclusion que, bien que le caractère russe ait ses aspects positifs (en particulier pour la culture), il entrave le développement du pays.

I am both a Canadian and a Russian national, but my mentality is mainly Russian, because I have grown in Russia (or the USSR) and lived there most of my life. 

I think that the Russians are more emotional and irrational than Westerners. The long Russian winter, absence of good roads and other communications (only now it is at last possible to buy a car or use a private phone), unjust courts, arbitrariness and corruption of local officials - of all this has been making people moody and inclined to drinking. Alcoholism is a serious problem, especially for men, whose average life expectancy is only 59 years. Women are more stable, because generally it is only women who are left to care for the family, if men abandon themselves in drinking. Women are more feminine in Russia than in Europe and especially North America – in the way they dress and in their behaviour.

Geographic remoteness from Western countries, which limited contacts, and the Russian Orthodox Church, always suspicious of the ”Latin” influence, have been the major factors in the country’s closedness and backwardness. 

Most Russians do not trust the state, because throughout the country’s history it has existed to oppress the society and individuals. Therefore, Russian people are ready to circumvent laws in order to survive or improve their lot. Anyway, even good laws are seldom enforced in this country. 

However, during the Soviet era and now, during putinism, people have been brainwashed by the state propaganda, which tells them that the country is surrounded by enemies. Many people believe this and many others simply do not care. The interest in politics and in democracy compared with the years of perestroika (end of the 1980s) is currently very low.

Traditionally Russia has been a very centralised state. Local officials, de jure or de facto, are appointed by their superiors and very dependent on them. Civil society is weak. Immense distances make it hard to seek justice in the capital, so people usually have to obey local bureaucrats. In the past, serfs fled to the outskirts of the country and became free-spirited Cossacks; it is they who led major peasant uprisings in Russia’s history (the uprisings of Stenka Razin, of Yemelyan Pugachev, etc). 

There are still these contradictory forces in the Russian psyche, which makes the Russians unstable and unpredictable: submissiveness to the central power (a tsar or a communist dictator), on the one hand, and explosive protest, on the other. "God forbid that we see a Russian mutiny, senseless and merciless!" exclaimed Pushkin. Unfortunately, at Pushkin’s death in 1837 Russia’s worst revolts and upheavals still lay ahead.

Even though many Russians share these characteristic traits, as individuals they are different. Some of them, mainly those living in larger cities, are well-educated. Especially in Saint Petersburg people have European attitudes and wish to have more contacts with the West. Petersburg has strong cultural traditions dating back to the pre-revolutionary times. Muscovites have a reputation of being mercantile and cynical, because in the recent decades Moscow has been spoiled by money and power. 

In the province people tend to be narrow-minded, because they have few opportunities for cultural development. They are also much poorer and spend most of their time to provide for their daily existence. Few residents of the province have access to independent newspapers and other media. They mainly watch the state-controlled television, which makes them more supportive of the ruling class. However, in bigger cities, such as Nizhny Novgorod, Novosibirsk or Yekaterinburg, which have been centres for advanced industries, especially military, there are many highly educated people. 

Western countries do not have such sharp contrasts between their capitals and provinces. In Russia, while Moscow and St. Petersburg are already highly westernised and expensive cities, life in villages and small towns is still primitive. The infrastructures, such as telephone and Internet, gas supply and roads, are bad, if exist at all (for example, see this post).

Russian mentality has been a great source inspiration and a rich material for Russian culture, especially literature. It has also provided continuity with the ways of thinking and acting of our ancestors. On the other hand, it has been a cause of many Russia’s misfortunes and it still holds the country in its autarchic, undemocratic past. 

In order to prosper in the modern world, societies should to be able to quickly adapt themselves to new realities, such as freedom, globalisation and the environmental crisis. While having its positive sides, Russian mentality is perhaps the biggest impediment to the country’s development.

Livsstil i Québec

J'ai écrit en suédois sur le mode de vie au Québec. Sur les photos vous pouvez voir l'étalement urbain à Québec, une file d'attente d'acheteurs pendant un Boxing Day et un déménagement le 1er juillet (le Jour du déménagement).

Kanada skiljer sig mellan franskspråkig Quebec och ROC (”Rest of Canada”). De andra provinserna är engelskspråkiga med undantag av New Brunswick, där både engelska och franska är officiella språk. 

Jag har bott hela tiden i Québec, därför att jag ville lära mig franska och var intresserad av franskspråkig kultur. Jag hade också hört att provinsen påminnande en smula om Europa. 

Jag bosatte mig i Québec stad, som är provinsens huvudstad, men bara tvåa i storlek efter Montreal. Till skillnad av Montreal är huvudstaden nästan totalt franskspråkig (97%). Där hade jag förstås ett bra språkbad, men det dröjde tre år innan jag hittade ett jobb. 

I Québec stadens gamla del och i några byar finns intressant europeisk arkitektur. Men omkring städerna ligger fulla långdragna tätorter - vida vägar, egna hus på ett-två våningar, bilverkstäder och snabbmatsrestauranger. I stort sett har Québecborna en nordamerikans livsstil. 


Québec är en av mest långdragna städer i Nordamerika. Foto: www.quebecurbain.qc.ca

Prisnivån i Kanada ligger lägre än i nordiska länder, och man har mer köpkraft. I Québec momsen är ca 15 %, högre än i andra provinser, men ändå låg. Även inkomstskatten är lägre än i Norden. 

Resurser är billiga p.g.a. stora naturtillgångar. I norra Québec finns stora vattenkraftverk, så Québec säljer el till andra provinser och USA. 

Bensin priser är ungefär två gånger lägre än i Norden, medan kollektiv trafik är ganska outvecklad, särskilt järnvägar. Därför många väljer att förflytta sig med bil. Jag bestämde mig att leva utan bil, och i staden var det mögligt. 

Dem flesta varor i butiker kommer från Kina och andra u-länder. Dem billiga och ofta dåligt utformade. Man funderar inte mycket om man ska köpa eller inte. I och omkring städerna finns jättestora varuhus och dit kommer man vanligtvis med bil. Parkeringar vid varuhus påminner av fotbollsplaner. Affärerna skickar till hus mängder annonshäften med rabattkuponger och attraherar kunder på alla möjliga sätt. Den största köpdag är Annandag Jul (Boxing Day, l'Après Noël), när rabatter sägs vara lägsta. 


Man köar framför hemelektronikvaruhus FutureShop i Québec på Annandag Jul. Foto: Wikipedia.

En annan form av konsumtion är tv-tittande. Det finns ingen tv-lisens i Kanada och man kan se flera kanaler utan att köpa kabel abonnemang. Dessa kanaler är mycket reklambelastade. I Québec läget är kanske bättre med TV-Québec, som är en kanal för utbildning- och kulturprogram. 

Många Québecbor är angelägna att bevara sin kultur och sitt språk, men det är svårt att säga om de är majoritet. Å andra hand, kommer ett starkt inflytande av masskultur från USA och resten av Kanada. 

Dem flesta kanadensare bor i egna hus, så de har mycket utrymme att fylla i med varor. Framför varje hus står i genomsnitt två-tre bilar, ofta stadsjeepar. 

Den 1 juli i Québec är den nationella flyttningsdagen. Detta är Québecisk fenomen, när under samma dygn 200-250 000 hushåll byter bostad och flyttning företag jobbar outröttligt. På gårdar kan man se högar av dumpade madrasser och soffor. 


Flyttningsdag i bostadskvarter Limoilou, Québec stad. Foto: Wikipedia.

Man jobbar mycket att tjäna pengar till hus, bilar, möbler, båt mm. Semester är bara två veckor per år.

Det finns inte så mycket tid kvar efter arbete och konsumtion för andra aktiviteter, men sport och friluftsliv är populära, i synnerhet kajakpaddling och besök av nationalparker. I Québec på våren åker man till lönnskogar för att prova på lönnsirap.